Om Hälsoverksta'n

Därför blev jag osteopat
Jag började läsa alternativmedicin 1987, innan dess tyckte jag allt sådant här var humbug. Dock hade jag fått ändra uppfattning året innan. I många år hade jag dagligen lidit av våldsam huvudvärk. Det spelade ingen roll hur starka mediciner jag tog, inget hjälpte. Jag var oerhört infektionskänslig. Var hemma från jobbet pinsamt ofta. 1986 fick jag så ont i lederna att jag fick sluta styrketräna. Ungefär samtidigt började jag få svårt att orientera mig. Jag kunde sätta mig i bilen för att köra till ett ställe som jag varit massor av gånger på. Jag visste alltså vart jag skulle men det var omöjligt att hitta dit. Det var frustrerande.

Vid denna tid extraknäckte jag som hudvårdterapeut. En dag när jag gjorde ansiktsbehandling på en kvinna frågade hon om jag var medveten om att jag var kvicksilverförgiftad. Hon visste inte att jag varit tandsköterska och knådat amalgam i handen dagligen. Det visade sig att damen b.la var irisdiagnostiker. Hon hade sett i mina ögon att jag var metallförgiftad.

Jag blev nyfiken, gick till henne och fick polaritetsterapibehandling samt homeopatiska medel med hem att suga på. Efter några dagar började min kropp tömma ut gifter, genom alla kroppens öppningar. Jag skall inte beskriva dessa närmare. Efter 3 veckor var och är huvudvärken borta. Då blev jag nyfiken. Jag anmälde mig till massörutbildningen på GGI=Göteborgs gymnastiska institut. Efter massörutbildningen läste jag en lättare medicinutbildning och några kinesiologiska kurser. Detta visade sig vara grunden för att börja läsa osteopati. Lärarna på GGI tyckte att jag och min väninna Kerstin Lodin skulle börja läsa osteopati och det gjorde vi.

På den tiden var det 3 lärare i Svenska Osteopatförbundet Sten Bolin, Stig Östlund och Christer Pellas som drev hela utbildningen jämsides med sina egna praktiker. Vi var den andra årskullen osteopater som utbildades i Sverige. Vi läste osteopati i 3 år jämsides med den prekliniska delen av läkarutbildningen. Eftersom vi var massörer kunde vi plocka in allt vi lärde oss på osteopatutbildning direkt i våra massagebehandlingar, på så sätt fick vi mycket träning. 1992 var jag färdig Ostepat D.O. och jobbade med ganska hårda bryt och knäcktekniker så som vi lärde oss på grundutbildningen. Det fungerade ganska bra, men jag var inte helt nöjd.

1998-1999 gav Skandinaviska Osteopatskolan en kurs i cranialosteopati. Den drevs av lärare från Sutherlands Cranial College, i England. Detta var spännande men jättesvårt. I början kunde jag varken se eller känna speciellt mycket, det kändes som kejsarens nya kläder, men efterhand gick det riktigt bra. Så bra att vi lite försiktigt blev tillfrågade om vi var intresserade att komma över till England och läsa vidare där. Jag var en av 7 svenskar och en danska som åkte till England som första skandinaver, för att läsa en större utbildning som heter Pathway på Sutherlands Cranial College. Pathway består av 9 stycken delkurser. Jag har lärt mig otroligt mycket och sedan 2001 har jag helt slutat med hårda tekniker. Det har också varit spännande att åka till England och möta osteopter från stora delar av världen där. Det har även varit frustrerande att upptäcka vilken u-landspolitik Sverige bedriver i den alternativmedicinska frågan. I många andra länder är osteopatin jämställd med skolmedicinen eller i skydd av lagen ansedd som en unik medicinsk behandlingsform.

2003 Startade en Amerikansk Jim Jealous utbildning här i Sverige, under ledning av en engelsk cranialosteopat. Den är uppdelad i 7 delkurser och handlar mera om flöden i kroppen. Denna utbildning är inte så anatomisk inriktad som Sutherlands men den ökar känsligheten i mina händer väldigt bra.

På planeringsstadiet finns nu en cranialutbildning för häst och hund och mera homeopati och irisdiagnostik.



Delar av texten har jag köpt från Elisabeth och Clive Hayden Osteopater D.O. England. Texten i övrig har jag producerat själv och därför är den absolut förbjuden att kopiera.
Översättning Helen Johansson,
tekningar Bosse Svensson Blomén.
Copyright © Hälsoverksta'n 2005